Vidars mamma

Här kommer de sista bilderna från sommaren, sen får jag väl ta och ge mig. Har massor med roliga filmer och bilder från bärplockning och treårskalas m.m. men allt för lite tid och ork för att hinna med. Trist, men jäklar i min lilla låda vad trött och sliten man blir av att fixa och dona med tre barn, två hundar och ett hus.

 

Här har vi en bild på alla barnen på vår första egna utflykt, utan pappa eller annan vuxen. Vi tog en glass på stan och sedan handlade vi en present till vår lilla nya kusin, Lovisa. Så nöjd var jag när vi hade genomfört det eldprovet utan att tappa bort ett endaste barn.

 

 

Årets midsommarafton blev en osedvanligt lugn tillställning då Vidar precis blivit av med febern efter vattkopporna. Lite sill med min mamma, pappa och farmor och så dans runt midsommarstången i grannbyn var det vi orkade med.

 

När alla var finklädda till Stefans födelsedag passade vi på att ta en familjebild.

 

Några till bilder fick vi till, men där var inte alla med:

Vidar har varit sjuk den här veckan så tiden har mest ägnats åt honom. I övrigt gäller det bara att få tiden att gå tills Skrutt bestämmer sig för att göra entré. Mycket samandragningar/förvärkar har redan gjort mig förhoppningsfull att det ska sätta igång snart. Att sedan slemproppen har lossnat och att bebis redan är fixerad gör ju inte otåligheten mindre precis fast det egentligen är några veckor kvar. I värsta fall är det 6 veckor till igångsättning - vill inte tänka på det...

 

Igår jobbade Stefan och Vidar hemifrån:

 

Vidars kärriär på skidskolan var väl inte direkt spikrak, på tisdagen deklarerade han att han minsann inte tänkte gå mer. Men efter mycket lirkande och i viss mån eget skidskoledeltagande av pappa Stefan så blev det roligt igen. Byte till kortare skidor spelade också en avgörande roll.

 

På fredags eftermiddagen dök det plötsligt upp en lite fartdåre som kunde åka lift själv och som behärskade både svängandets och plogandets ädla konst. 

Efter den obligatoriska övertalningen av födelsdagsbarn som bör gå tillbaka och sova så att familjen hinner fixa frukost blev det sång, presenter och amerikanska blåbärspannkakor

Idag har vi haft första barnkalaset i vår familj. Pirrigt för alla inblandade, särskilt föräldrarna tror jag. Men barnen hade roligt tack vare att pappa Stefan har gjort ett toppenjobb som lekledare.

Kurragömma, dansstopp och skattjakt stod på schemat.

Förra helgen var Vidar på sitt första kalas hos en av bästa kompisarna. De verkade ha haft riktigt roligt!

Förs av alla vaknade Lykke... men till sist lyckades vi få henne att stanna tillräkligt länge i sovrummet för att vi skulle hinna springa och hämta paketen och riva av en hastig födelsedagssång.

Om några år, när min blotta existens kommer vara sådär fantasktiskt pinsam som bara en förälder kan vara, då ska jag påminna Vidar om att det fanns en tid när han kunde gå en hel promenad med en hink på huvudet "mot myggen"

I lördags firade vi Stefans födelsedag, jag hade gjort en citron och hallontårta. Receptet finns här.

Vidar gjorde en egen säng av en fåtölj och en stol.

- Här ska mamma och jag sova!

Kanske en aningen trångt... Tur att han somnade innan det var läggdags för mig.

Man vet att man har lyckats med maten när hjälpredan inte kan sluta provsmaka.

 

Det var ju någon vecka sedan det var alla hjärtans dag, men vi hade missat ett fint pyssel på Vidars hylla.

 

Sjäv fick jag också en fin present:

 

Jag ville ta en bra bild på Lykke som dagis kan ha över hennes krok m.m. Nu ska jag bara välja en...

 

Vidar har varit hos en riktig frisör för första gången i sitt liv.