Vidars mamma

Igår var det ettårs-kontroll. 79 cm lång och 11,5 kg tung var Vidar. Och så fick han sprutor. Inte kul! Helt nyvaken var han och så kommer det elaka tanter och sticks.

Omplåstrad

Vi började dagen med frukost framför TV:n




Fast sladdar är ju mer spännande än lite Luciasång


Sen tvingade mamma på Vidar en tomtedräkt och (ve och fasa) en tomteluva.


Vilma tröstar


OK då du kan väl få ett par bilder...






...men sen åker skiten av!


Sådärja!


Sen åkte vi till öppna förskolan och och gick i luciatåg och fikade. En hel radda med pepparkakor och tomtar hittade vi där.

S hade vänligheten att installera en ny leksak till Vidar igårkväll.

Försökte filma när Vidar går - nu börjar han nämligen tycka att det är så roligt att han försöker mest hela tiden. Ett tiotal steg blir det nog innan han ramlar.
´



Här hittade han en bok istället...

Glad 2:a advent på er!

Mormor och morfar tyckte det var bäst att Vidar fick sin present innan snön försvinner.




Vi har redan varit ute och provat den och den här gången fick kameran följa med.

När jag köpte den här dammvippan så påstod S att den säkert kommer bli en Vidar leksak och inte användas till att damma med.

Inte då!





Vidar dammar för fullt! Det kan väl varenda människa se?

Äntligen har temperaturen hamnat på en dräglig nivå igen och dessutom har det kommit mer snö! Perfekt! Vi drog på oss alla kläder och tog fram "tefatspulkan". Vidar blev jätteglad när han såg den och ville genast ut. Jag var lite nervös för att det skulle bli trassligt med hundkoppel  och pulkasnören men det gick så bra så! Vi gick till och med i skogen och Vidar var på toppenhumör hela tiden.

Jag hade gärna visat massa snö- och skogs bilder på glada hundar och barn. Men hey, jag är ingen övermänniska! Koppel, pulka OCH kamera? Nä, där går nog min gräns. Istället får ni bilder från när vi kom hem.




 

Vidar vet hur man gör! Man kan inte bara sno datormusen, även musmattan måste med.

Hjälpsam som alltid.

Trots att det förekom en viss mängd fula ord och svordommar när jag i helgen tog itu med skottningen så tycker jag ju egentligen rätt mycket om snön.

Titta här vad min uppfinningsrike sambo snodde ihop av ett hundkoppel och ett tefat. En pulka till Vidar!

Fantastiskt roligt tyckte Vidar.

Sådärja då börjar vi bli piggare från Vidars första magsjuka. Alla helgens trevliga aktiviteter har dock ställts in, för säkerhets skull. Dock är bloggorken liten fortfarande. Får bli ett längre inlägg vid senare tillfälle.

Tydligen är just det här hörnet av soffan det allra bästa.

Vidar är inte ett barn som roar sig själv långa stunder men ibland så händer det. Nu har han setat och lekt med en schampoflaska i säker en kvart.

Här kommer några små snuttar med små små steg för mänskligheten men ett stort steg för en mamma... Rekordet ligger just nu på sex steg i rad.








Lägg gärna märke till att jag nu lärt mig att rotera filmer. Mycket bra eftersom jag aldrig tycktes kunna lära mig att inte rotera kameran.