Lykkes förlossningsberättelse
Nu när vi börjar närma oss nästa förlossning vill jag passa på att skriva ner hur Lykkes förlossning gick till, för det har jag ju faktiskt inte gjort tidigare. Om ca 7 veckor är det dags igen. Vidars förlossning hittar du här med fortsättning här
Jag vaknade vid midnatt av en ”vattenballong” i sängen och väckte Stefan med
- Jag tror vattnet gick, innan jag rusade in på toaletten.
Men när jag kom tillbaka hade han somnat om, så mycket för det dramat… På andra försöket blev han dock lite vaknare och studsade upp ur sängen och ringde till min mamma som skulle passa Vidar. Trots att slemproppen försvunnit några dagar tidigare var vi inställda på att gå över tiden även denna gång så förlossningsväskan var inte i ordning plockad, även om de flesta grejerna i alla fall låg framtagna i högar (dock skulle vi upptäcka senare att kameran blivit kvar hemma), så jag började springa runt och lägga ner saker i väskan. Efter en stund slog det mig hur snabbt det gått förra gången och att jag kanske borde sitta still i stället så jag började dirigera Stefan som fick rafsa ihop det sista innan mamma kom. Sedan ringde jag förlossningen och meddelade att vi var på väg in.
Runt 01.00 var vi inne på förlossningen och jag blev undersökt och fick CTG taget, trots att jag inte kommit särskilt långt blev vi inlagda eftersom förra förlossningen gått rätt snabbt. Vi fick ett rum och sedan blev jag erbjuden att bada vilket jag gjorde en stund innan värkarna gjorde att jag inte ville ligga kvar.
Väl inne på rummet började värkarna kännas rätt rejält men när jag provade lustgasen tyckte jag bara att jag mådde illa av den så jag slutade ta den nästan omgående. Jag hade svårt att vara still under värkarna och studsade rätt mycket upp och ner ur sängen. Vid undersökning var jag nu öppen 5 cm och tyckte att det gick väldigt långsamt, då var klockan runt 3 så överdrivet långsamt var det nog egentligen inte… Jag fick mycket beröm för hur bra jag andades mig igenom värkarna vilket gjorde mig heligt förbannad – det var ju inte direkt som jag hade något val än att ta mig igenom helvetet. Vet att jag tänkte ”nästa person som säger att jag är duktig slår jag ihjäl” enligt Stefan kan det ha varit något jag inte enbart tänkte.
Runt 4-tiden sa jag till barnmorskan att nu måste jag ha något mer, i det läget var det bara epidural som skulle hjälpa så hon ringde på narkosläkaren. Det tog en bra stund innan hon dök upp och när hon väl kom hade jag ordentligt svårt att ligga still tillräckligt länge för att hon skulle kunna sätta bedövningen. Plötsligt kände jag att värken ändrat karaktär och på nästa värk var jag säker på att vi inte skulle hinna någon epidural för nu var det dags att krysta. Ett fåtal krystvärkar senare (11minuter enligt journalen) fick jag min bebis i famnen. Efter en liten stund frågade barnmorskan om jag sett vad det blev, det hade jag inte så jag tittade efter och såg att det var en tjej! Och jag som hela tiden varit så säker på att det skulle bli en pojke till. Pappa fick klippa navelsträngen den här gången och resten av förlossningen gick precis som förra gången rätt enkelt och smidigt. Lykke ammade duktigt på en gång efter en förlossning som varade i 4,5 timmar från vattenavgång till hon var ute.